Mat och Dryck, Essen und Trinken

Till frukost serveras det alltid ”semmeln” ungefär ”småfranska” alltså vita brödbullar, men Herbert och jag brukar äta lite grova brödbullar, som någon har varit på bageriet, och köpt när dom köpte semmeln, på morronen. Bageriet öppnar klockan 6.00, så oftast är det någon som är, en aning mer morrontidig än oss, som går och köper.

Semmeln använder man oxå till, ”semmelknödel”, när man skall göra sådana, går man åter till bageriet och säjer hur många semmeln, man skall ha till sin knödel. Alltså knallade jag iväg och sa till bagaren att jag skulle ha, ”knödelbrot” av tio ”semmeln”, vilket han tog från en låda och lade i en maskin,, som trasade sönder dom, så fick jag en påse full med trasigt bröd.

Tyvärr ingen bild på ”semmelknödel”, men dock ett recept.

10 trasiga Semmeln
2 ägg
1 tsk salt
2 till 3 dl varm mjölk
hur mycket, får man se och känna, det skall vara såpass mycket att det hela hålls samman.
Blanda ihop allt och gör runda bollar med en diameter på ca 5 cm.
Lägg bollarna i kokande saltat vatten, när dom har flutit upp till ytan är dom klara.

Till detta serverades en svampsås, med rejält med svamp.

Jag måste erkänna att jag är inte så överdrivet förtjust i knödel, över huvudtaget. Det finns många olika slags knödel. I Bayern är det vanligast att man gör på potatis, eller bröd.

På fredagen serverades det till middag, ”Kartoffelsuppe” = potatissoppa

med

”Kirschnudeln” ungefär körsbärsbullar, dessa äter man till soppan, eller efteråt, allt efter smak.

När jag lagar mat, hos Herberts föräldrar blir det något i ugnen, som på bilden nedan, köttfärslimpa med skivad potatis.

 

Herberts Mamma är mycket skeptisk mot min matlagning, hon är rädd att jag har för många olika kryddor i, vilket är omöjligt, eftersom hon bara, i stort sett, har salt och peppar hemma och hon vill gärna ha ett finger med i spelet, vilket hon riktigt inte vågar, när jag lagar maten, men om t ex, Herbert systerdotter, alltså hennes barnbarn, lagar maten, är hon där och smakar hela tiden.

Mycket tårta blir det i Bayern, varje onsdag kommer det en bageribil, och stannar utanför grinden, fylld med diverse tårtor i bitar och andra bakverk, och även lite matbröd har den. På torsdagarna kommer det en annan bageribil, och Herberts Mamma går alltid ner och köper lite olika bakverk, hon tar med sej Herbert, så att han kan välja ut något gott som vi tycker om. Så när vi har varit där några dagar, så sprutar det nästan tårta, ur öronen på mej.

En gång när vi var där, var vi inne på ett konditori, och Herberts Pappa frågade vad jag ville ha, jag pekade på en stor chokoladrulltårtebit, och han köpte några bitar till oss, och gjorde så några dagar i sträck, så nu är dom inte lika goda längre.

Den sista dagen vi var i Thannberg, hade Herberts syster bakat ”Granatsplitter” gjord på bl a kaksmulor, rom, lite sylt på mördegskakbotten, så är den klädd med choklad, mycket god, men inte för mycket!!!!!!!!

”Leberkäse” är mycket vanligt i Bayern, det kan man köpa, så som hamburgare, ute på snabbmatställen. Jag tycker att den i konsistensen och smaken påminner om falukorv, lite mer kryddad, den går att äta både varm och kall.

Det kommer oxå en ”Metzgereibil” en Charkuteribil, som stannar utanför grinden varje onsdags eftermiddag. Då köper grannkvinnan, som jag skrev om i det förra inlägget, ”Leberkäse” i tunna skivor, hon lägger 4 skivor i en kluven, smörad semmeln och kommer över med till oss, lite mastigt, men man vill ju vara artig, och äta det som bjuds.

Hon brukar oxå titta över nästan varje dag och dricka en öl, oftast tar hon med sej en egen, som hon sitter och dricker, hos Herberts föräldrar, och snackar bort en stund.

När denna kvinna har bakat ”Krapfen”, flotyrkokta bakverk, kommer hon alltid över med några stycken.

En dag fick vi ”Dampfnudeln” kommer från Tjeckien. Det är kokta vetebullar med vaniljsås till, konstig rätt att ha till middag, passar mer som efterrätt tycker jag, ingen bild här.

Den Bayerska kokkonsten är kanske avancerad att tillaga, men det är inte riktigt i min smak, för mycket vinäger, grönsakerna är oftast indränkta i denna vätska. Maten är oxå för fet, för vit, för söt, för smaklös i mitt tycke, fast en krydda som dom använder till både höger och vänster, är kummin, detta är inte heller min favorit krydda.

Har man tryckt i sej för mycket av all denna mat, så tar man sej lite matsmältnings medicin.

Men den lokala Bayerska ölen är mycket god. ”Weissbier”, måste man hälla upp på ett mycket speciellt sätt så att den inte skummar över.

Det smakade gudomligt gott, med anjovisfyllda oliver, när vi väl var hemma.

Efter all denna mat, är ni säkert mätta, så jag slutar nu och önskar er en trevlig Valborg och första maj.

Fortsättning följer.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, dryck, essen, trinken, knödel, nudeln, leberkäse, bier, granatsplitter