Blogging with a Purpose Award, "Temps dels flors" Girona, bäst och pest

Guldängeln
Den här utmärkelsen, är till dej Monika
Jag älskar dina långa och härliga inlägg.

Titta vilken fin utmärkelse jag fick av Monika från sin Villervalla

Och motiveringen ärrrrrrrrr

Till min solvarma vän i Spanien. För att du delar med dej av dina underbara bilder och dina vardagliga, och icke vardagliga berättelser ;o) Jag älskar dina härliga kommentarer och beundrar dej för att du står ut med mina superlånga inlägg hos dej ;o). Du känns så nära fast du är så långt borta.

Tackar allra ödmjukast :))))))))))))


Varje år under en vecka i maj månad, har Girona, en liten medeltida stad, fyra mil inåt landet från Tossa räknat, en tävling som heter, "Temps dels flors" där dom har, framför allt blomster arrangemang, men oxå lite annat, som jag kommer att visa här nedan. Jag börjar med en bild där du kan se floden med husen vid dess sida och katedralen längst bort i bild. "Temps dels flors" utspelar sej i den gamla stadsdelen, den ligger bakom husen till höger.


En Madonna

En silverängel, som står staty, dock ej levande, i en park i Girona, vilken även guldängeln som jag tillängnade Monika gör.



Självporträtt






Skulpturer

Vi gick utanför utställningen, och fick se grönska och blommor i dess naturliga miljö, undrar om det inte är vackrast i den naturliga miljön ändå?


En kaprifol, Bohusläns nationalblomma, fann jag här i Girona i Spanien.



En humla på väg att samla honung


Av essemia - Elzie
fick jag en utmaning som gällde bäst och pest i mitt hem, jag har funderat och funderat och kommit fram till följande, jag börjar med pest. Det är alla små kryp som kommer in och hälsar på oss

Och allra bäst är vår "Billion dollars view"


Ja, mina vänner, detta blev en salig blandning, men det ena gav det andra.

Ni får ha en underbart fin vecka, vart hän ni än befinner er?

Läs även andra bloggares åsikter om Blogging with a Purpose Award, Temps dels flors, Girona, skulptur, foto, bilder, statyer, bäst, pest, blommor

Att komma in i det Katalanska samhället

När vi skulle ha vårt, "residensia" ett slags uppehållstillstånd, som man egentligen inte behöver, när man kommer från ett annat land inom Europa, men vad vi än tog oss för, här i Spanien, så frågade dom oss efter "nummret" som man får när man har residensia, även för en småsak som att ha ett kundkort i stormarknader. Och för att registrera bilen här i Spanien behövs oxå detta "N.I.E-nummer".

Så vi gjorde alltså slag i saken och åkte till Lloret de Mar, och Policia Municipal, för att där få veta, att det inte var där vi skulle ansöka om, "residensia" utan i Girona.

Morronen efter ställde vi klockan på väckning 08.00, puuhh, så tidigt, men i alla fall, vi kom iväg, hittade en parkeringsplats i Girona, vilket inte är så lätt, särskilt på tisdagar, då dom har marknad där, och stegade gladeligen i väg till Policia på den adressen som vi hade läst på internet att det skulle vara, visst, det låg en Polica där, men dom hade ändrat lagarna, dom hade haft val, och Katalonien fick sina egna lagar som bara gäller här i Katalonien, och då hade dom ändrat så att det var "Generalitat de Catalunya" som utfärdade "residensia", det blev till att ta till apostlahästarna igen, efter en polismans beskrivning, vart vi skulle gå.

Vi hittade lätt "Generalitat de Catalunya" och innan vi fick komma in, var vi tvungna att gå igenom en metalldetektor så vi måste lägga väskorna, mynt och dylikt i en skål, precis som på flygplatser. Efter det var det dags att ställa oss i kö för att få en blankett som vi skulle fylla i, det tog bara ca 10 min, vi fick visa våra pass och hon lämnade över en blankett, som vi fick gå ut i vestibulen och fylla i, vi blev oxå informerade om att när vi hade fyllt i den, så skulle vi gå tvärs över gatan till en fotoaffär, för att kopiera den till en kostnad av 20 cent styck. Därefter var det åter dags att inträda i "Generalitat de Catalunya", samma procedur med metalldetektorn, även den här gången klarade vi oss smärtfritt igenom. Ställa oss i kö igen, denna gången ca 5 min, ingen tid att tala om när det gäller Spanien. Vi lämnade blanketterna, kopia på passen, som vi hade tagit här hemma, när vi skulle lämna fotona, 3 st på oss vardera, vilket vi hade läst att vi skulle ha och vi tog i Lloret de Mar dagen innan, sa hon, "nej, det behövs inte", på spanska förstås, kanske ungefär så här "no, necesario" vi som hade stramat upp oss och gjort oss så fina, buhu. Sedan stämplade hon blanketterna, vi fick kopian och hon behöll originalet, vi blev tillsagda att komma tillbaka om en månad och hämta våra N.I.E-nummer

"Generalitat de Catalunya" låg på gatunummer 17, och när vi ändå var i Girona var det lika bra att kolla upp vad vi behövde för att registrera bilen, så vi fortsatte gatan neråt eller uppåt om ni så vill, Trafico låg i alla fall på nr 47 på samma gata "Avinguda Jaume I", när vi kom in där såg vi att det satt folk i rader och väntade på sin tur, hur många dom var, det vet jag inte, men många var dom, vi fick syn på en skylt där det stod "Information" så vi tog en rövare och ställde oss i den kön, kö och kö förresten, det var bara ett par framför oss, och dom var klara ganska snabbt, eftersom Herbert pratar katalanska, så blir vi alltid vänligt bemötta, och så även här, mannen informerade oss om vad vi måste göra bl a, att vi måste ha N.I.E-nummret, vi fick de papper som vi måste fylla i och det var skönt att slippa sitta i denna megakö, vilket vi får göra när vi har fyllt i alla papper mm.

När hela proceduren var klar så var vi lätt utmattade, och ställde våra steg mot "Ramblan" och köpte glass, jag tog en trekulorsstrut som var, upptill ca 4 cm, klädd med mörk chokolad med nötter på, och fylld med mörk chokladglass, kokosglass och hasselnötglass, mmmm det var mumma det.

När vi fått vårt N.I.E-nummer, måste vi gå till Ajutamentet i Tossa för att skattskriva oss, vi gick dit, men vi fick bara en blankett som vi måste fylla i, och så måste vi ha ett papper från vår hyresvärd att vi verkligen bor här, allt är verkligen krångligt här, när det gäller sådana här saker, det är alltid så att man måste komma tillbaka en gång till, och det går inte, att läsa sej till nånstans, vad man behöver för papper för att skaffa sej dom riktiga papperna. När vi så hade alla papper, kunde vi vända åter till Ajutamentet i Tossa, för att få det slutgiltiga pappret, det att vi kan bevisa att vi bor här, det kostade 1,50 euro, vi hade ingen växel men vi fick det ändå.

Solvarma hälsningar från Irene

Läs även andra bloggares åsikter om Generalitat de Catalunya, Girona, N.I.E-nummer, Tossa de Mar