Blommor vid sidan av min vandringsväg, Fredagsfärg Grön

Fredagsfärg Grön

Först hade jag inte tänkt att delta denna vecka, men jag kan inte låta bli, så jag gör en repris av mitt inlägg från min Tossatid. Och något grönt finner du på varje bild i mitt inlägg.

När jag först, klockan 8 i morse, tittade ut, var det lite småmulet, fast jag kunde se lite rosa skimmer här och var, mellan molnen. Men jag beslöt ändå att krypa ner i den varma och goa sängen igen, somnade om till Radio Catalonia och vaknade när radion släcktes av klockan 10. Då kunde jag se en ganska så stor blå fläck på himmelen, som växte till sej allt eftersom. Bra tänkte jag, då kan jag ta mej en sväng ner till Tossa för att kolla om vi fått någon Post.

När så frukosten var avklarad och det var dax att bege mej av, hörde jag ett dovt mullrande och såg hur molnen hopade sej, och temperaturen sjönk ner till +7,8 grader, sen brakade himmelen lös, då gick jag in och satte mej vid datorn och började titta ut de bilder som jag skulle ha till mitt nästa inlägg.

När jag så tittade på alla vackra blommor som jag hade fotat i söndags, vid vår vandring uppe i bergen, så måste jag bara visa dej dom, alldeles fantastiskt vackra, tycker jag dom är. Så detta inlägg är är inte det samma som jag hade tänkt mej, det kommer framöver.

Den översta bilden visar i vilken terräng vi rör oss i, fast vi går på mer eller mindre bra sandvägar, som du kan se en liten bit av på nästa bild.


En ginst i det strålande solskenet.


Ginstblomma i närbild


Och här vid kanten av vägen stod en av mina favoritblommor, den blyga lilla violen.


Jag är väldigt svag för blålila blommor, denna kan jag dock inte tala om vad den heter.


När vi närmade oss slutet av vår vandring, fick jag syn på dessa små planterade trän, stå och lysa så vackert i eftermiddagssolen.


När jag är ute och går, så använder jag mej av mina fotoögon, och vad fick jag syn på här, skymtande mellan husen, jo den underbara Magnolian som håller på att slå ut.


Magnoliablomma


Hoppas att jag kan lysa upp dagen för dej, var du än befinner dej, med dessa underbara blommor.

Nu visar temperaturen på hela +9,7 grader och regnet har upphört, men jag stannar kvar inne och kurar ihop i soffan med min braiga bok, "Smuts" av Katarina Wennstam, mycket spännande är den.

Se andras Gröna bilder hos Fredagsfärg

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagsfärg Grön


Läs även andra bloggares åsikter om vandring, magnolia, viol, ginst, bok, natur, Tossa de Mar

http://intressant.se/intressant

Dagens promenad ner till Tossa

Ofta när jag går ner för backarna till Tossa, tänker jag på Björn Afzelius låt, Mamita, där han berättar om en kvinna som brukar möta sin man Juan, nere i hamnen i Serena efter dagens arbete, så att dom kan ha sällskap hem uppför bergen, men i dag kan hon inte det, för att han är död. Man kan känna hennes förtvivlan, när Björn sjunger.

På vägen ner möter mej färdiga mandariner som dignar på träden, och bland annat blommande Aloe Vera.

I backarna mötte jag våra grannar som kommer från Schweiz och Slovakien, dom har oxå träffats på internet, liksom vi, hon sa till mej, att dom har mej som förebild, jag går så gott som varje dag ner till Tossa, så dom har börjat att gå ner dom oxå, inte varje dag men kanske tre gånger i veckan. Med dom pratar jag ett slags blandspråk, tysk-engelsk-spanska.

Det tar ca 20 minuter att ta sej ner, ofta, om vädret tillåter, tar jag en bok med och sätter mej på stranden och läser och njuter av havet och solen. Nu läser jag ”hon som tittade in” av karin wahlberg. Jag gillar hennes personbeskrivningar och att det inte endast är en polis, som utreder morden, utan man får lär känna alla inblandade personer.

När jag hade gått en runda, på väg hem, mötte jag en kille, jag kommer inte ihåg hans namn, jag har börjat att prata med honom sedan han var här och tittade på lägenheten ovanför oss. Vi stod och pratade säkert en halvtimma, jag tycker om att prata med människor och höra om deras liv och leverne. Konversationen var på engelska, han kommer från en liten ort, Olot, som ligger i Pyreneerna, bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Han berättade att han tillverkade smyckeskrin i trä och satte i små figurer som älvor, sjöjungfrur, sen smyckade han dom med snäckor, glasbitar som han hade hittat på stranden och målade dom i matchande färger. Det riktigt lyste om honom när han berättade om sina smyckeskrin, som han sålde på marknader för 25 euro styck, mer kunde han inte ta, då fick han inget sålt.

I dag såg jag oxå gamla farbrorn, som jag inte hade sett på länge, men vi var så långt ifrån varann så han såg inte mej. Annars när jag möter honom, jag förstår inte vad han säjer, han pratar katalanska, brukar han sätta sina fingertoppar mot sin mun och kasta ut med fingrarna, som om han ger mej en slängkyss, och så säjer han ”Guapa” = söt, och är jag klädd i kortärmat, klappar han mej på armen. När Herbert är med, han kan katalanska, så tackar han oss för att vi hälsar på honom och pratar med honom. Farbrorn i fråga är väl mellan 80 och 90 år skulle jag tro.

När jag så hade klättrat upp för höjderna igen, smakade det gott med smörgås, semla och kaffe.

Läs även andra bloggares åsikter om Tossa de Mar, Björn Afzelius, Karin Wahlberg, promenad