Thannberg är en liten by med cirka 200 invånare, och ligger i Bayern i södra Tyskland, ca 3 mil från den Tjekiska gränsen. Det finns en kyrka, en brandstation, två ”Metzgerei” Charkuteributiker, ett ”Bäckerei”, Brödbutik ett ”Wirtshaus” Värdshus, ett Stenhuggeri tyvärr vet jag inte vad det heter på tyska, och en affär för ”Fliesen”, dom säljer golvplattor i sten.
Det ligger flera jordbruk i trakten, med många fina åkrar och ängar som böljar fram i landskapet.
Varje samhälle litet som stort, har en ”Maibaum” en stång där dom sätter upp symboler, för vad dom sysslar med i det specifika samhället. Thannbergs maibaum är målad med de bayerska färgerna, blått och vitt, dock har dom inga yrkessymboler, dom har inte så gott om pengar, att dom klarar av att betala dylika. Maibaum, kläs den 30 april och reses första maj, står sen uppe hela året. När stången, den 30 april ligger färdigklädd på marken, så måste den bevakas noga hela natten, så att ingen kommer och tar den, om någon lyckats med att knycka den, måste dom betala upptill 100 ”Bier” öl, för att få tillbaka den.
Här står min älskling i lektagen
Romeo har precis tagit emot bollen
Här sitter jag och väntar på att köttfärslimpan, som jag har fixat till, skall bli färdig
Ding, ding, ding, ding och Dong, dong, dong, dong, dong, dong, dong, dong = klockan är 8.00, jag tror att jag kurar under det varma och sköna duntäcket en stund till, ding = kvart över, lite till, ding, ding = halv nio, nä nu är det dax, att svinga benen över sängkanten.
Allt detta ding dong, som jag skriver om ovan, är den gigantiska väckarklockan, som jag bor granne med när jag är i Thannberg, nämligen kyrkklockan. Den fungerar som så, inför varje heltimma slår den först 4 slag ding, sedan slår den lika många slag, dong, som klockan är, kvart över är det 1 ding, halv 2 ding, kvart i 3 ding. På morronen efter helslaget klockan 6, slår den oxå en fasligt massa dingdingdingdingdingdingding...... det betyder att det är dax att kliva upp och börja sin arbetsdag, likaså är det klockan 18.00, fast då slår den för att, nu är det dax att varva ner och börja göra ordning sej för natten. Tro mej eller ej, till slut så blir man van till allt detta ding, dong och hör den bara ibland, mej stör den inte.
När skymningen faller är Thannberg ”dött” chalusierna, jag tror det stavas så, det är skyddet som man drar ner utanför fönstren, skydd för insyn, eller utsyn, vad vet jag, i alla fall ser man inte den minsta lilla lampa flämta i fönstren.
Att bli gammal i Niederbayern
Om någon eller båda av de gamla föräldrarna måste in på ålderdomshem i Tyskland, och inte kan betala vården själva, så är det barnen som måste träda in. Klarar barnen inte av att betala, och bor i villa, måste dom sälja den och flytta in i hyreslägenhet för att kunna betala vården för de äldre föräldrarna.
I många hem i NiederBayern är det så att, de äldre föräldrarna skriver över sitt hus på något av barnen, mot att barnet, sköter om dom i hemmet, när dom blir gamla och sjuka. Vilket missbrukas av många barn som får villan. Men det skall oxå i ärlighetens namn säjas att det är många som tar väl hand om de sina.
En dag sa barnet och barnbarnet, till en äldre grannkvinna, till Herberts föräldrar, ”i dag skall vi åka till Deggendorf och handla” till saken hör att Deggendorf ligger ca 4 mil bort, och är en trevlig liten stad, som grannkvinnan tyckte var roligt att åka till, och gå och ströva omkring i. Alltså inte ont anande åkte svärdottern och grannkvinnan iväg.
När de så var väl hemma, fick grannkvinnan sej en smärre chock.
Hon disponerade hela övervåningen, där hon hade 3 rum och kök. På undervåningen bor son, sonhustru, deras flicka ca 20 år och hennes pojkvän. Barnbarnet med pojkvän hade ett rum där, men tyckte att dom behövde ha ett vardagsrum, dom hade många vänner på besök.
Så vad göra? Jo dom går en trappa upp i grannkvinnans lägenhet, medans hon förlustar sej i Deggendorf med svärdottern. Gick in i det tredje rummet, dörr in till det rummet fanns endast i grannkvinnans sovrum, spikar igen ett fönster, som gav ljus in i gks sovrum och ordnade till ett vardagsrum för sej. Den enda passagen in till rummet är genom gks sovrum, så där kan hon ju inte sova längre, med en ständig ström av ungdomar. Man kan undra hur dom tänker , om dom ens gör det.
En annan dag, hade denna grannkvinna tvättat 2 stora fina, felfria mattor, som hon hängde ute i trädgården för att torka. Nästa morgon, gk tyckte om att sova länge, när hon kom ut i trädgården, var mattorna borta, barnbarnet och pojkvännen hade kört dom till soptippen. När hon frågade varför, fick hon till svar ”du kan köpa nya om du vill ha några.” Det är ju så man häpnar, det går inte att tro att det kan gå till så, men detta är sanning.
Detta var allt för denna gång, men var lugn, det kommer mer om min resa.
Läs även andra bloggares åsikter om Thannberg, Bayern, Tyskland, foto, bild, samhälle
