söndag 27 april 2008

Livet i Thannberg, med mina ögon och öron, sedda och hörda

Thannberg är en liten by med cirka 200 invånare, och ligger i Bayern i södra Tyskland, ca 3 mil från den Tjekiska gränsen. Det finns en kyrka, en brandstation, två ”Metzgerei” Charkuteributiker, ett ”Bäckerei”, Brödbutik ett ”Wirtshaus” Värdshus, ett Stenhuggeri tyvärr vet jag inte vad det heter på tyska, och en affär för ”Fliesen”, dom säljer golvplattor i sten.

Det ligger flera jordbruk i trakten, med många fina åkrar och ängar som böljar fram i landskapet.

Tur att det inte är doftbild

Varje samhälle litet som stort, har en ”Maibaum” en stång där dom sätter upp symboler, för vad dom sysslar med i det specifika samhället. Thannbergs maibaum är målad med de bayerska färgerna, blått och vitt, dock har dom inga yrkessymboler, dom har inte så gott om pengar, att dom klarar av att betala dylika. Maibaum, kläs den 30 april och reses första maj, står sen uppe hela året. När stången, den 30 april ligger färdigklädd på marken, så måste den bevakas noga hela natten, så att ingen kommer och tar den, om någon lyckats med att knycka den, måste dom betala upptill 100 ”Bier” öl, för att få tillbaka den.


Här står min älskling i lektagen

Romeo har precis tagit emot bollen

Här sitter jag och väntar på att köttfärslimpan, som jag har fixat till, skall bli färdig

Ding, ding, ding, ding och Dong, dong, dong, dong, dong, dong, dong, dong = klockan är 8.00, jag tror att jag kurar under det varma och sköna duntäcket en stund till, ding = kvart över, lite till, ding, ding = halv nio, nä nu är det dax, att svinga benen över sängkanten.


Allt detta ding dong, som jag skriver om ovan, är den gigantiska väckarklockan, som jag bor granne med när jag är i Thannberg, nämligen kyrkklockan. Den fungerar som så, inför varje heltimma slår den först 4 slag ding, sedan slår den lika många slag, dong, som klockan är, kvart över är det 1 ding, halv 2 ding, kvart i 3 ding. På morronen efter helslaget klockan 6, slår den oxå en fasligt massa dingdingdingdingdingdingding...... det betyder att det är dax att kliva upp och börja sin arbetsdag, likaså är det klockan 18.00, fast då slår den för att, nu är det dax att varva ner och börja göra ordning sej för natten. Tro mej eller ej, till slut så blir man van till allt detta ding, dong och hör den bara ibland, mej stör den inte.


När skymningen faller är Thannberg ”dött” chalusierna, jag tror det stavas så, det är skyddet som man drar ner utanför fönstren, skydd för insyn, eller utsyn, vad vet jag, i alla fall ser man inte den minsta lilla lampa flämta i fönstren.


Att bli gammal i Niederbayern

Om någon eller båda av de gamla föräldrarna måste in på ålderdomshem i Tyskland, och inte kan betala vården själva, så är det barnen som måste träda in. Klarar barnen inte av att betala, och bor i villa, måste dom sälja den och flytta in i hyreslägenhet för att kunna betala vården för de äldre föräldrarna.


I många hem i NiederBayern är det så att, de äldre föräldrarna skriver över sitt hus på något av barnen, mot att barnet, sköter om dom i hemmet, när dom blir gamla och sjuka. Vilket missbrukas av många barn som får villan. Men det skall oxå i ärlighetens namn säjas att det är många som tar väl hand om de sina.

En dag sa barnet och barnbarnet, till en äldre grannkvinna, till Herberts föräldrar, ”i dag skall vi åka till Deggendorf och handla” till saken hör att Deggendorf ligger ca 4 mil bort, och är en trevlig liten stad, som grannkvinnan tyckte var roligt att åka till, och gå och ströva omkring i. Alltså inte ont anande åkte svärdottern och grannkvinnan iväg.


När de så var väl hemma, fick grannkvinnan sej en smärre chock.


Hon disponerade hela övervåningen, där hon hade 3 rum och kök. På undervåningen bor son, sonhustru, deras flicka ca 20 år och hennes pojkvän. Barnbarnet med pojkvän hade ett rum där, men tyckte att dom behövde ha ett vardagsrum, dom hade många vänner på besök.


Så vad göra? Jo dom går en trappa upp i grannkvinnans lägenhet, medans hon förlustar sej i Deggendorf med svärdottern. Gick in i det tredje rummet, dörr in till det rummet fanns endast i grannkvinnans sovrum, spikar igen ett fönster, som gav ljus in i gks sovrum och ordnade till ett vardagsrum för sej. Den enda passagen in till rummet är genom gks sovrum, så där kan hon ju inte sova längre, med en ständig ström av ungdomar. Man kan undra hur dom tänker , om dom ens gör det.


En annan dag, hade denna grannkvinna tvättat 2 stora fina, felfria mattor, som hon hängde ute i trädgården för att torka. Nästa morgon, gk tyckte om att sova länge, när hon kom ut i trädgården, var mattorna borta, barnbarnet och pojkvännen hade kört dom till soptippen. När hon frågade varför, fick hon till svar ”du kan köpa nya om du vill ha några.” Det är ju så man häpnar, det går inte att tro att det kan gå till så, men detta är sanning.


Detta var allt för denna gång, men var lugn, det kommer mer om min resa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

14 kommentarer:

Guldkorn i min vardag! sa...

Välkommen åter irene! Läser och häpnas.. läser igen.. måste läsa mera sedan, ska åka på jobbet nu.
Kram Ulla-Bella

Gårdsromantik sa...

Vilket spännande liv du verkar leva!
Härliga älsklingar du visar - verkar busiga båda två!

Kram Maud

Resa med Herbert sa...

Hej Ulla-Bella!

Jag tycker att det är så kul att du tittar in till mej, INNAN, du åker till jobbet.

Du är hjärtligt välkommen tillbaka, och läsa mera, när du är åter hemma.

Kram Irene

Hej Maud!

Sedan jag mötte den största älsklingen, lever jag verkligen ett härligt liv, men du skall veta att jag tar inget för givet, jag är ödmjuk inför livet.

Kram Irene

Monika sa...

Hej vännen :o)

Ännu en helt underbar berättelse i ord och bild. Jag har alldeles nyss suttit och ondgjort mej över hur vi tar hand om våra gamla i det här landet och finner denna berättelse här hos dej! Inte bara här i vårt land man kör över dom gamla verkar det som.

Nu ska inte jag börja om min långa harang om detta igen för mitt kaffe väntar och likaså vårsolen i den där snöhögen, som allt smälter på i godan ro! Detta till min stora förtjusning! Hoppas den smälter i rekordfart! ;o)

Ha en underbar dag!

Tjingeling och kramar :o)

Monika

Tummelisa sa...

Kul att Du är tillbaka. Vi har saknat Dig. Vackra bilder som vanligt på både älsklingar och annat.
Läser och häpnar över Din berättelse om gk.
Själva tar vi hand om mannens föräldrar 89 respektive 87 år.(De bor inte hos oss), men behöver hjälp några gånger i veckan.
Kram Eva, Tummelisa

Resa med Herbert sa...

Hej Monika!

Tack så mycket, roligt att höra att du gillar vad jag skriver om och de bilder jag visar.

Hoppas att du har det bra i din snöhög och att kaffet smakar bra.

Det finns nog lite dålig åldringsvård lite varstans.

Du får ha en fortsatt skön vecka.

Solvarma kramar från Irene

Hej Eva, Tummelisa!

Tack, vad kul att du har saknat mej och att du gillar vad jag berättar och visar. Men nu är jag back, och har massor att berätta om.

En eloge, vill jag ge till dej och din man, som tar hand om hans föräldrar.

Solvarma kramar från Irene

Anonym sa...

Vilken härlig resa ni verkar ha haft. Bilden med traktorn o d- tunnan känner jag mycke väl till,min man har en sån och sprider vår o höst en odör här runt byn. Tur att det är under en mycket begränsad tid.
Kram ewa

Resa med Herbert sa...

Hej Trollmor Ewa!

Jo tack, det var en trevlig resa som vi gjorde.

Kul att du känner igen dej i mina bilder.

Solvarma kramar från Irene

Ingrid E sa...

Verkar vara en mysig by.
Det finns mycket att säga om den tyska socialpolitiken. Bra att man tar ansvar men inte att man måste. Deras system fungerar inte i ett modernt samhälle med två vuxna förvärvsarbetande.
Sedan tror jag att man blir behandlad efter hur man själv har behandlat andra. Ställer man upp för ungdomarna så ställer de upp för en när man blir gammal.

Elzie sa...

Tack för din gulliga kommentar "hemma hos mig"!! Det är som sagt tur att det inte är doftbild. Vi är vana vid den synen här i samhället. Har två bönder som spyr ut grispink (!) på sina åkrar. Luktar lagom gott kan jag tala om. Usch!
Hoppas du har en bra dag där nere i Spaniet! Här är det soligt och ca 16 grader alla redan.
Kram Elzie

Guldkorn i min vardag! sa...

Som jag sa väkommen tillbaka, har grunnat på vad jag läst hos dig i morse och kommit fram till att vi nog har en ganska bra åldringsvård här i Sverige fast vi är absolut inte bäst. Vad händer med de stackare som inte har barn vem tar hand om dom i Niederbayern?
Gör dom hur dom vill med gamla människor där, tänkte på den gamla kvinnan?
Dom kanske har blivit skadade av allt dingdongande må hända.
Hur som helst är det ändå intressant att läsa om andras leverne och kultur, ska bli spännande att höra fortsättningen på din o "Hebbes" resa.
KRam Ulla-Bella

Resa med Herbert sa...

Hej Ingrid!

Ja du har rätt, när du skriver, att man själv blir behandlad, som man har behandlat andra.

Hej Elzie!

Ja inte luktar det gott, när man åker igenom landsbygden i vilket land det vara månde, så kommer det diverse doftstötar.

Vad skönt att ni äntligen har fått värme och sol. Jo då, nu är kortbyxornas tid inne, idag låg temperaturen på +22, men vinden var lite kylig, annars så är det sköna dagar, jag brukar ligga nere på stranden och läsa, nån dryg timma om dagarna, det är jätteskönt.

Hej Ulla-Bella

Tack så mycket.

Jo du, de stackare som inga barn har eller inga pengar har, får inte så god vård där, dom bor i ett hem, med sämsta tänkbara service.

Ja, det kommer mera, jag har en hel del till, att visa och berätta.

Och nu tar jag till, din Ulla-Bella, halsdukskram så att den räcker till er alla,

Solvarm kram från Irene

Anonym sa...

Nu finns det en tävling hos mig med fina måbra-priser för både utsidan och insidan. Trevlig helg!

Resa med Herbert sa...

Hej Charlotte

Vad kul, jag deltar gärna, och kilar över med det samma.

En skön helg önskar jag dej oxå