måndag 4 februari 2008

Dagens promenad ner till Tossa

Ofta när jag går ner för backarna till Tossa, tänker jag på Björn Afzelius låt, Mamita, där han berättar om en kvinna som brukar möta sin man Juan, nere i hamnen i Serena efter dagens arbete, så att dom kan ha sällskap hem uppför bergen, men i dag kan hon inte det, för att han är död. Man kan känna hennes förtvivlan, när Björn sjunger.


På vägen ner möter mej färdiga mandariner som dignar på träden, och bland annat blommande Aloe Vera.






I backarna mötte jag våra grannar som kommer från Schweiz och Slovakien, dom har oxå träffats på internet, liksom vi, hon sa till mej, att dom har mej som förebild, jag går så gott som varje dag ner till Tossa, så dom har börjat att gå ner dom oxå, inte varje dag men kanske tre gånger i veckan. Med dom pratar jag ett slags blandspråk, tysk-engelsk-spanska.


Det tar ca 20 minuter att ta sej ner, ofta, om vädret tillåter, tar jag en bok med och sätter mej på stranden och läser och njuter av havet och solen. Nu läser jag ”hon som tittade in” av karin wahlberg. Jag gillar hennes personbeskrivningar och att det inte endast är en polis, som utreder morden, utan man får lär känna alla inblandade personer.




När jag hade gått en runda, på väg hem, mötte jag en kille, jag kommer inte ihåg hans namn, jag har börjat att prata med honom sedan han var här och tittade på lägenheten ovanför oss. Vi stod och pratade säkert en halvtimma, jag tycker om att prata med människor och höra om deras liv och leverne. Konversationen var på engelska, han kommer från en liten ort, Olot, som ligger i Pyreneerna, bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Han berättade att han tillverkade smyckeskrin i trä och satte i små figurer som älvor, sjöjungfrur, sen smyckade han dom med snäckor, glasbitar som han hade hittat på stranden och målade dom i matchande färger. Det riktigt lyste om honom när han berättade om sina smyckeskrin, som han sålde på marknader för 25 euro styck, mer kunde han inte ta, då fick han inget sålt.


I dag såg jag oxå gamla farbrorn, som jag inte hade sett på länge, men vi var så långt ifrån varann så han såg inte mej. Annars när jag möter honom, jag förstår inte vad han säjer, han pratar katalanska, brukar han sätta sina fingertoppar mot sin mun och kasta ut med fingrarna, som om han ger mej en slängkyss, och så säjer han ”Guapa” = söt, och är jag klädd i kortärmat, klappar han mej på armen. När Herbert är med, han kan katalanska, så tackar han oss för att vi hälsar på honom och pratar med honom. Farbrorn i fråga är väl mellan 80 och 90 år skulle jag tro.


När jag så hade klättrat upp för höjderna igen, smakade det gott med smörgås, semla och kaffe.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

12 kommentarer:

Fru Fundersam sa...

Hej Solvarm! Vad glad jag blev av att du tittade in på min blogg. Och ännu gladare av att få läsa härinne på din blogg. Solvärmen lockar och du lyckas förmedla den också i din text!:-)
Här vill jag titta in fler gånger. Jag lägger din blogg som länk hos mig om det är ok.
Ha en fin dag!

Solvarm sa...

Tack fru fundersam, för dom fina orden, du skrev om min blog, jag suger åt mej med glädje.:)

Det är en ära att bli länkad, jag gör likaså med din.

Solvarma hälsningar från Irene

Ingrid E sa...

Solvarma mandariner och aloe som blommar. Underbart!

Solvarm sa...

Ja är det inte underbart. Jag kan oxå känna doften av mimosa och eukalyptus, på mina vandringsstråk. :)

Klimakteriehäxan sa...

Å det låter ju hur mysigt som helst! Och semla har du dessutom - hembakad då, kanske?

Solvarm sa...

Ja du klimakteriehäxan, hembakta semlor är det enda som finns att tillgå här i Tossa. Fyllningen gör jag så här, jag gröper ur bullen och blandar det urgröpta med mald mandel, 1 droppe bittermandelolja, mandelmassa, och riktigt fet grädde, så blandar jag allt till en härlig röra som jag fyller bullen med, sen på med grädde. Locket penslar jag med smält smör och doppar det i strösocker. Mums filibaba :)

Marlene sa...

Var ju bara tvungen att slänga mej hit från Hanelles paradis och se vart jag hamnade.... Åh så ljuvlig här var. En liten undran bara, är det den vanliga läkande alesoveran som blommar så eller är det en av alla andra liknande sorter

Solvarm sa...

Tack Marlene!

Ja, det är den riktiga läkande Aloe Veran som blommar så fint, den är ganska vanligt förekommande här i naturen runt Tossa.

Solvarma hälsningar från Irene

Hogrelius sa...

http://picasaweb.google.com/hogrelius/Tossa

Hej, har du sett mina bilder på Picasawebalbum??
Jag ser att du njuter av tillvaron där nere.Har du sett till den Svenska unga kvinnan med sina barn än??Ha det gott önskar Bosse!

Solvarm sa...

Hej Bo!

Tack, jag trivs alldeles utmärkt, kan man göra annat. Kolla in min blog, Go Morron Världen av i dag.

Jag har tidigare varit inne och tittat på ditt Picasawebalbum, försökte i dag igen, men länken funkade inte.

Jag har inte träffat på henne personligen, men jag stötte på henne här på en blogsida http://malinrocaahlgren.blogspot.com/
och hon har flyttat til Lloret de Mar.

Tossasoliga hälsningar från Irene

Solvarm sa...

Nu har jag gått igenom din blogg nogare. Hoppas att jag kan kommentera hos dig i dag.

Vad härligt du har det ! Carnevaler. Blommer och mogen frukt redan nu. Alltså ligger Tossa De Mar i Katalanen. Finns tydligen berg också.

Har många gånger tänkt om man skulle sälja huset, ta husbilen och flytta ner till södern. Men det har stannat vid tankar.

Tackar för mailet! Ha det fortsatt underbart i solen!

Det gick inte. Ska prova på anonym. Då är det smeden Bengt som kommenterat här!

Inklistrat från mejl, från smeden Bengt

LottaM ..ღ sa...

Hejsan!

Blir riktigt avis på dig och det härliga liv du fått uppleva där nere.
Var i Barcelona på hör å häpnad skolresa. Då gick jag på Nya Varvets Folkhögskola (1999- 2001). En underbar tid var det.

Kommer att följa dig vidare på dina minnen från Tossa de Mar.
Lite nyfiken som jag är undrar jag var exakt ligger det Tossa de Mar?
Ha de gott!
Tack för din berättelse.