tisdag 8 januari 2008

Så här bor jag

Vi har en underbar utsikt över Tossa och havet, det är en studio på ca 30 kvm, med en ganska så stor terrass, där vi kan sitta och kolla på utsikten, ”a billion dollars view” som en granne till oss sa, den kan vi oxå se inifrån för det är en fönstervägg längst framme vid terrassen.

Vi har ingen postutbärning hit upp, så det blir att gå ca 2 km till posten, Correos, och säja, ”Hay cartas aqui, para nosotros” betyder ”Finns det någon post till oss”. Tänka sej att jag som tidigare har fått posten genom dörren, har vant mej vid att gå denna sträcka, ner och upp för backarna, jag är genomblöt av svett när jag kommer hem. Det är likadant med soporna, när jag bodde i Göteborg och dom tog bort sopnedkastet i trappuppgången och jag fick gå ca 50 meter till soprummet så protesterade jag vilt, och nu får jag gå drygt 200 meter bort till vägskälet och lägga soporna i en tunna där, jag vänjer mej vid det mesta.

Samma sak är det med, mañanamentaliteten här i Spanien, alltså, allt sker i morron, det har jag oxå så smått, vant mej vid. När det t ex blivit nått fel på telefon- ledningen och man felanmäler det per telefon till Telefonica, så hamnar man i Madrid nånstans, och dom tar bara emot felanmälan och skickar den vidare hit till Tossa. Sen händer det inget mer på flera dagar och en vacker dag, när det inte regnar, så ringer det en tekniker och säjer att han kommer klockan 15 samma eftermiddag. så sitter man där och väntar å väntar å väntar, klockan blir både 5 å 6, vid 18.30 ringer han och hittar inte hit, vi får köra ner till stora vägen och möta upp. När han väl är här kollar han inne och kan se att felet inte ligger här, på vintern när det är mörkt kan dom inte klänga i telefonstolparna så han får komma tillbaka nästa dag.

Denna gång hade oxå vår granne fel på sin telefonlinje, när dom var hos honom, lyckades dom att koppla ihop hans ledning med vår, det såg vi på räkningen när den kom, felet blev i alla fall avhjälpt nästa dag och grannen betalade oss vad han hade ringt för, och alla var nöjda och glada.

Solvarma hälsningar från Irene




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

Synnøve. sa...

Så härligt att läsa dina gamla blogginlägg.
Visst är det så att man vänjer sig vid mesta.
Trivs man så går allt bra.
Kram Synnöve.

Resa med Herbert sa...

Tack Synnöve, ja, jag fick upp den som minne och blev riktigt nostalgisk och det var en fin tid nere i Tossa. Men som jag har sagt tidigare man kan inte leva på luft och kärlek allena.

Kram Irene